Ett moderat idéprogram för 2020-talet
frihet
och
ansvar
- En demokratisk rättsstat
- INNEHÅLL
- Liberalkonservatismen
- Sverige på 2020-talet –
det brutna löftet
- Frihet och jämlikhet
- Jämställdhet
- Tolerans
- Realistisk optimism
- Allsidighetens samhälle
- Statens roll i ett starkt samhälle
- Ansvar för framtiden – miljö, natur och klimat
- Ett samhälle öppet mot omvärlden
- En fri ekonomi – en stark äganderätt
- Arbetet är välfärdens kärna
- Utbildning för kunskap och självbestämmande
- Ett ansvar för alla
- Sverige i världen
- Det lärande samhället
- Det hållbara löftet
illustrationer: Mostphotos
M
oderata
Samlingspartiet
verkar i en liberalkonservativ
tradition som utgår från
individens okränkbara värde
och frihet, men också från
de gemenskaper som ger
våra liv innehåll och som
utgör grunden för samhällets
pluralism
och
stabilitet.
Vår idétradition rymmer en
sammanhållen syn på människan och samhället, men också
en föreställning om hur samhället bör utvecklas och förändras.
Det är en idé om det goda samhället, men även en idé om
samhällsförändring och politikens roll.
Moderaternas tradition är den västerländska civilisationens,
med förankring i de judisk-kristna och humanistiska värden
som format vår kulturs föreställningar om varje människa
som en unik varelse med ett okränkbart värde. Människan
har både rätt att söka sin egen lycka och ett ansvar för sig
själv, sina medmänniskor, samhället och framtiden.
Det är också upplysningens och förnuftets tradition, med
tron på människans förmåga att ständigt vidga och fördjupa
sin förståelse av världen och skilja det som är sant från det
som är falskt.
Liberalkonservatismen
Värnandet om vår civilisations institutioner är kärnan i liberalkonservatismens syn på politik och samhällsförändring. Det fria samhället. Människors trygghet. Den demokratiska rättsstaten. Den fria åsiktsbildningen. Allas rätt att söka sanningen. Det enskilda ägandet och marknadsekonomin. Respekten och
toleransen för individens livsval. Ansvaret för våra medmänniskor. Medborgarskapets rättigheter och skyldigheter. Moderaterna vill utveckla samhället så att det värnar den
enskildes frihet, medborgarnas trygghet och vårt gemensamma intellektuella och materiella framåtskridande. Vi bär alla ett ansvar för miljö, biologisk mångfald och goda livsbetingelser för kommande generationer. Det finns inget ödesbestämt i den mänskliga utvecklingen.
Framsteget är resultat av hårt arbete, mänsklig fantasi och
vetenskapliga landvinningar. Därför är framsteget också en
konsekvens av en politik som upprätthåller och utvecklar ett
fritt samhälles institutioner. Den insikten vägleder oss. Den
formar våra idéer. Den är grunden för vår politik.
Moderaterna tror på en stegvis samhällsutveckling – där nya
framsteg läggs till gamla och där den politiska metoden är
reformens. Reformtakten kan och ska ibland vara hög, men
den ska bygga på beprövad erfarenhet och inte äventyra
tidigare framsteg. På samma sätt vilar detta idéprogram på
sina föregångare. Det är en fortsättning, ett nytt kapitel.
I ett fritt samhälle sker samhällsutvecklingen bara delvis
genom politiken och inom den offentliga makten. Samhället
utvecklas i människors relationer, i det fria näringslivet,
i akademin, i samfunden, i det civila samhällets små
gemenskaper och i kulturen. Starka självständiga samhällsinstitutioner bidrar till att balansera makten i samhället. Moderaterna vet att politiken har stora begränsningar och
vill därför också att politiken ska begränsas. Samhället är
större än staten.
Människan har både
rätt att söka sin egen
lycka och ett ansvar
för sig själv, sina medmänniskor, samhället
och framtiden.
P
å en generation har Sverige genomgått en enorm förändring. Den som
firar sin åttioårsdag under 2020-talet
har varit del av ett samhälle som
omvandlats på ett genomgripande
sätt, men som också bär med sig
unika svenska historiska erfarenheter som sträcker sig långt tillbaka
i tiden.
Den moderna svenska historien är färgad av många politiska
rörelser. Utvecklingen har inte varit rak och den har heller inte
burits av en enskild politisk idé eller tradition. Det moderata
inslaget är tydligt och har spelat stor roll för att Sverige har
blivit det samhälle vi är i dag.
Det liberalkonservativa idéarvet har varit med och format
Sverige. Utan det hade försvaret av rättsstaten, värnandet
av marknadsekonomin och Sveriges engagemang i Europa
varit svagare. Friheten hade varit mindre. Sverige hade
varit fattigare. Moderaterna har under hela sin historia varit en
samhällsbärande kraft, inte minst för att stärka den enskildes
ställning mot de stora systemen.
Sverige på 2020-talet
- – det brutna löftet
Efter att ha undgått andra världskrigets förödande katastrof
upplevde Sverige ett kvartssekel av kraftigt växande välstånd. Reallönerna steg, bostäderna blev bättre, välfärdsstaten byggdes stegvis ut. Sverige valde att formellt ställa sig utanför de centrala transatlantiska och europeiska
institutioner som byggdes upp, men hade under hela kalla
kriget ett omfattande informellt samarbete med västmakterna.
I slutet av 1960-talet stannade tillväxten av och den svenska
ekonomin genomlevde ett kvartssekels ekonomisk stagnation som fick sin kulmen i 90-talskrisen. Den genomreglerade svenska ekonomin var oförmögen att skapa det välstånd som människor efterfrågade, samtidigt som en allt
mer monolitisk välfärdsstat likriktade vård, skola och omsorg.
Utvecklingen skapade en känsla av maktlöshet hos medborgarna.
När Berlinmuren föll var det inte bara slutet för realsocialismen
och kommandoekonomierna i Öst- och Centraleuropa, det
var också början på en politisk och ekonomisk omvälvning
i vårt land. Med 1990- och 2000-talets ekonomiska liberaliseringar stärktes svensk konkurrenskraft och ett kvartssekel av ekonomisk stagnation följdes av två decennier av innovation, entreprenörskap och växande välstånd. Den
maktlöshet medborgarna kände inför 1980-talets välfärdsstat började ersättas med valfrihet och mångfald. Svenskarna myndigförklarades.
Med medlemskapet i Europeiska Unionen, EU, bröts slutligen
också Sveriges formella isolering från Västeuropas centrala
politiska och ekonomiska institutioner. Europakonventionens
skydd för individuella fri- och rättigheter blev svensk lag,
och Sverige blev del av världens största gemensamma
marknad.
Under Alliansåren återupprättades arbetslinjen, den ekonomiska friheten och självbestämmandet ökade kraftigt för miljontals familjer. Principen att det alltid ska löna sig att
arbeta och att den som kan försörja sig själv också ska
göra det inskärptes, samtidigt som företagens möjligheter
att anställa stärktes. Utanförskapet började brytas och fler
bereddes en väg in i samhället.
2010-talet har kommit att bli ett avstannandets decennium.
Samhällsproblemen har vuxit, men åtgärderna har varit
otillräckliga. Staten har kommit att svikta i sitt grunduppdrag.
Detta har skett samtidigt som vår omvärld blivit allt mer
orolig och inte minst klimatfrågan allt mer brännande. Världen
och Sverige måste stå bättre rustad inför framtidens pandemier. De internationella institutioner som är grunden för säkerhet, ekonomiskt samarbete och handel har satts under
ökad press, samtidigt som auktoritära regimer flyttar fram
sina internationella positioner.
Ett nedrustat försvar har blivit otillräckligt i en allt mer orolig
omvärld. Våra rätts- och polisväsenden har inte rått på en
allt aggressivare brottslighet. Det finns en växande otrygghet som undergräver tilliten mellan människor och mellan medborgarna och staten. Gäng- och klanstrukturer har under
2010-talet tillåtits etablera sig i utanförskapsområden som
blivit allt fler. Vi ser en utveckling där människor är rädda och
där alternativ rättsskipning växer fram. Katastrofer som
omfattande skogsbränder och Corona-pandemin har blottat
brister i vår beredskap och statsmaktens oförmåga att agera
i en kris. Pandemin har visat att det finns en grundläggande
motståndskraft i det svenska samhället, men också att vi
varit sämre förberedda än vad vi borde vara.
Skolan rustar inte våra barn tillräckligt för framtiden. Den
sociala rörligheten – möjligheten att av egen kraft och med
andras stöd göra en klassresa till något bättre – som definierat
den svenska efterkrigshistorien är hotad av ett allt mer etnifierat utanförskap. Svensk konkurrenskraft har försvagats när reformtakten avstannat. Sverige är inte det land för företagande och entreprenörskap som vi skulle kunna vara. De senaste decenniernas stora invandring har förändrat
och fortsätter att förändra Sverige. Många invandrare har
varit med och byggt Sverige. Samtidigt beror många av det
svenska samhällets stora sociala och ekonomiska problem
på en ogenomtänkt politik för invandring, kombinerad med
en bristande förmåga att integrera nyanlända.
Politikens löfte till medborgarna riskerar att brytas. Höga
skatter – i synnerhet på arbetsinkomster – blir allt svårare
att motivera i relation till en stat som inte klarar sina grundläggande uppgifter. Det är en kris för samhället, men också för politiken. Om medborgarna upplever att detta grundläggande politiska löfte bryts riskerar också mycket annat att gå sönder.
Vi lever i en tid där politikens förutsättningar och former
håller på att förändras. När förtroendet för politiken sviktar
skapas grogrund för populistiska rörelser. Utvecklingen är
internationell, men den finns även i Sverige. De enkla och
populistiska svaren på vår tids svåra frågor utövar en naturlig
lockelse, men undergräver långsiktigt hållbara lösningar.
Nya former av kollektivism får samtidigt allt större utrymme i
en samhällsdebatt där individen inte längre alltid först och
främst bedöms efter sina handlingar, utan där etnisk bakgrund, sexuell läggning och kön anses förklara individens position och möjligheter i samhället. Människors bakgrund
anses binda dem vid vissa värderingar, åsikter och politiska
rörelser. Denna identitetspolitikens kollektivism strider mot
grundläggande värden i vårt samhälle och fråntar människor
deras individualitet och i slutändan deras frihet och ansvar.
Kollektiviseringen av politik och debattklimat är ett hot mot
ett fritt, öppet och framåtsträvande samhälle. Moderaterna
kommer alltid hävda individen mot kollektivismen, också när
kollektivismen antar nya skepnader. Samhällsproblemen, det
sviktande förtroendet för politiken, den tilltagande populismen och den nya kollektivismen hotar det fria samhället. Det ställer nya krav på våra idéer och vår politik.
Där står vi i dag. Med uppdraget att utveckla de moderata
idéerna för de decennier som ligger framför oss. Värnet av
människors frihet och oberoende, en trygg och stabil samhällsutveckling och samhällets välståndsskapande krafter är ett evigt uppdrag. Men uppgiften måste också präglas av
vår tids utmaningar och politiska tillkortakommanden. Långsiktigt handlar detta om legitimiteten och förtroendet för staten och politiken. När grundläggande samhällsfunktioner
- – som bara kan bäras av staten – inte fungerar, riskerar
medborgarna att förlora tilliten till samhällets institutioner
och till varandra.
Uppgiften är att formulera ett politiskt löfte som bottnar i
medborgarnas förväntningar på ett tryggt, fritt och växande samhälle. Ett löfte som är hållbart – inte för att det är oambitiöst, utan för att det utgår från vad som faktiskt är
politikens uppgift i ett fritt samhälle. Ett löfte som kan lova
mycket, genom att inte lova för mycket.
Frihet och jämlikhet
V
arje människa – oavsett kön, ålder,
bakgrund, social status, till och
med oavsett handlingar – är unik
och äger ett eget värde som inte
får förtrampas eller kan förverkas.
Det är det okränkbara människovärdet som gör oss jämlika som
människor.
Utifrån denna syn på människan
formas Moderaternas världsbild och politiska idéer. Varje
människa förtjänar grundläggande respekt. Var och en har
rätt till integritet och till sina livsmål, sina strävanden och
sina val i livet, så länge det inte inkräktar på andras fri- och
rättigheter.
Det jämlika människovärdet är grunden för likheten inför lagen,
men också för allas rätt att bli bedömda utifrån sin person
och sina handlingar – inte utifrån bakgrund, ålder, kön eller
sexuell läggning. Jämlikheten är grunden för vår syn på
medborgarskapets rättigheter och skyldigheter, men också
för respekten och toleransen i samhället. I ett jämlikt samhälle är det viktiga inte vad du heter eller varifrån du kommer, utan vad du gör och vart du är på väg.
Att varje människa är unik innebär också att människor är olika.
Rätten att välja väg tillhör alla. Livet innehåller inga garantier,
men det är politikens uppgift att sörja för att frihetens möjligheter inte förvägras någon. Ett samhälle som inte ger barn och ungdomar friheten och verktygen att utforska framtiden
blir orättfärdigt.
Friheten att välja – i det stora och i det lilla – är en viktig del
av det som gör oss till människor. Vi formas av vår bakgrund
och vårt arv, av vårt lands historia och den kultur vi är del
av, men det är friheten som ger oss möjligheten att staka ut
riktningen för vårt eget livs resa.
Friheten är därför både politikens mål och medel. Ett civiliserat samhälle och en framsynt politik strävar efter att ge människor livschanser och möjligheter att utvecklas. Det
är en utgångspunkt för vad den politiska uppgiften är, men
också för vad den inte är.
Frihet har ett avgörande existentiellt värde för oss som
människor. Samtidigt har det fria samhället visat sig överlägset att hitta nya vägar och lösningar på mänsklighetens problem. Frihet är den mänskliga värdighetens förutsättning,
men också grunden för samhällets framsteg.
Ur friheten växer möjligheten att pröva nytt och välja annorlunda. Så har människan alltid tagit nya steg framåt. Aldrig spikrakt, aldrig utan motstånd, aldrig utan historiens erfarenheter i bagaget. Men friheten har tagit oss till nya vetenskapliga insikter, till ett växande välstånd och till kulturella landvinningar. Friheten kommer fortsätta att ta oss framåt. Moderaterna är individualismens parti, men vi har alltid varit
det i insikten om att människan behöver gemenskaper och
sammanhang. Att familjen – i de olika former den kan ha
i vårt samhälle i dag – är viktig för nästan alla människor
är en utgångspunkt i förståelsen av samhället, men också i
utformningen av politiken. Det är först och främst i familjen
som vi tar ansvar för andra och det är i fungerande familjer
som mycket av den trygghet som gör barn till starka vuxna
finns. God politik handlar därför om att stärka den enskildes
frihet och möjligheter. Men det handlar också om att främja
de små mänskliga gemenskaper för trygghet och samhörighet som i hög grad håller vårt samhälle samman. Familjen har här en särställning.
Friheten
kommer
fortsätta att
ta oss framåt.
Jämställdhet
E
tt fritt och jämlikt samhälle är också
ett jämställt samhälle. Fri- och rättigheter tillhör individer och aldrig
kollektiv, men i ett rättfärdigt samhälle
behandlas kvinnor och män som
individer och på ett jämställt sätt.
Livet ska inte bestämmas av om man
föds som flicka eller pojke, utan av
de val man gör som individ. Det är en
politisk uppgift att bekämpa de krafter som söker begränsa
flickors och kvinnors självbestämmande. Vi vill ha ett samhälle som söker vidga människors livschanser och står upp för deras rätt. Skolan, fritids- och kulturverksamhet ska ta
sin utgångspunkt i individens förutsättningar och möjligheter. Varje barn bör i skolan behandlas med respekt och tolerans för att främja individens utveckling.
Självbestämmande förutsätter frihet, men också egenmakt
och oberoende. Kvinnor tjänar fortfarande mindre, har lägre
pensioner och startar företag i mindre utsträckning än män.
Vägen till ökad jämställdhet handlar om att stärka självbestämmandet och möjligheterna till egenmakt. Både målet och medlet är större livschanser, inte krav på exakta eller
statiska utfall.
För Moderaterna är familj, släkt och andra nära gemenskaper
viktiga för hur vi formas som individer, för samhällets fortlevnad och för mångas trygghet. Men vi kommer aldrig att acceptera att familj, släkt eller klan fattar de beslut som
varje ung flicka eller pojke, kvinna eller man har rätt att fatta
själv i vårt land. Jämställdheten hotas av hedersförtrycket.
Det hör inte hemma i någon kultur eller i något land, och
det får aldrig accepteras i Sverige.
Våld har ingen plats i vårt samhälle. Det berövar människor
frihet och trygghet, är ett hinder för jämställdhet och sker
ofta i nära relationer. Det våld som inte minst riktas mot
kvinnor och barn ska bekämpas med stor bestämdhet och
tydliga konsekvenser.
Tolerans
F
rihet är intimt kopplat till tolerans. Men
de är inte samma sak. Att vara fri innebär inte att man i alla sammanhang kan
räkna med att mötas av andras respekt
och tolerans. Samtidigt har tolerans ett
stort värde i samhället. Den hör samman
med medborgerliga fri- och rättigheter
som yttrandefrihet och religionsfrihet,
men också med forskningens och samhällsdebattens sanningssökande.
Toleransen handlar om öppenhet för människors olika vägar
i livet. Att kunna älska vem man vill, att få leva sitt liv på ett
sätt som skiljer ut sig eller att tycka och tänka saker som
kanske inte alla gillar.
Yttrandefriheten gäller även för åsikter som provocerar och
stör. Alternativet är censur, diskriminering och åsiktskorridorer. Det kväver både människor och samhällen. Toleransen har dock gränser. Den kan inte utsträckas till det öppna samhällets fiender. Den ursäktar inte homofobiskt eller rasistiskt beteende. Den tolererar inte uppmaningar till hat- eller våldsbrott.
Den som vill omstöpa samhället med våld eller hot om våld
kommer möta det fria samhällets motstånd, men också
statens rätt att försvara vårt samhällsskick. Ett fritt samhälle får heller aldrig acceptera förtryck på grund av kön, klass eller klan.
I Sverige är friheten stor och ska så förbli. Mycket som
många uppfattar som olämpligt eller till och med oanständigt
är tillåtet och så ska det fortsätta att vara. Men det är
samtidigt vårt ansvar som individer och medborgare att
tillsammans försöka bära upp det anständiga, ansvarsfulla och önskvärda. Det ansvaret kan aldrig överlåtas på staten.
Ett fritt samhälle
får heller aldrig
acceptera förtryck
på grund av kön,
klass eller klan.
Realistisk optimism
M
oderaterna tror på framsteget
och
mänskligt
framåtskridande. Det är en
optimism förankrad i tron på
människan och människans
förmågor. Den är inte blind inför
hennes
tillkortakommanden,
ibland dåliga sidor eller till och
med onda handlingar. Den
är inte naiv inför att samhällen kan falla ner i regression eller till och med barbari. Istället bottnar denna optimism i övertygelsen att fria människor
alltid kan hitta lösningar på stora och små frågor, och i erfarenheten av att vårt samhälle löst många svåra problem förut. Vår optimism finner sin näring i att människan är en lärande
varelse och att vi kan utveckla samhällsinstitutioner som
främjar kunskap, kreativitet och ansvar. Men också i de framsteg som tagit oss ur fattigdom, förlängt medellivslängden, sänkt barnadödligheten och funnit bot för sjukdomar och
farsoter som tidigare plågat mänskligheten. Mänsklig uppfinningsrikedom och tekniska landvinningar har tagit oss till platser och insikter som tidigare var otänkbara. Vi är övertygade
om att mänsklighetens resa bara har börjat och att en bättre
framtid alltid är möjlig.
Vår optimism är också grundad i vår tro på människans förmåga till ansvar. För sig själv, för sina närmaste, för släkt och vänner och för det samhälle vi lever i. I ett fritt samhälle tar
människor ansvar. Inte för att politiken inte har ett ansvar,
exempelvis för den som under delar eller hela livet saknar
förmåga, utan för att politiken just ska kunna ta det ansvar
bara politiken kan ta.
Med optimismen följer också en realism grundad i erfarenheten
av 1900-talets stora politiska katastrofer. Var och en med
grund i himlastormande idéer som attackerat vår civilisation
och som alltid slutat i skyttegravar och koncentrationsläger.
Vår mörka samtidshistoria bär vittnesbörd om vad som händer
när radikala politiska idéer med våld och tvång söker omstöpa
våra samhällen eller till och med människan själv. Kampen
för det fria samhället är också kampen mot fascismen, kommunismen, nazismen, andra våldsbejakande ideologier och den politisk-religiösa extremismen.
Det moderna samhällets komplexitet är oöverblickbar. I ett
fritt samhälle fattas dagligen oändligt många beslut av miljoner
människor. Det är så samhället utvecklas, från en dag till en
annan och över tid. Ekonomi, mänskliga relationer, vetenskapens sökande efter sanning och kunskap, kulturens förmåga att ge mening och underhållning är delar av en mångfacetterad och alltid skiftande väv. Politiken saknar förmåga att detaljstyra och överpröva en så komplicerad process.
Politiken har en central roll i samhället och i nästan varje
samhällssfär. Men den kommer aldrig kunna göra anspråk
på att fullt ut styra eller ens förstå vårt samhälle. Den politiska
viljan måste alltid mätas mot dess förmåga. Och den förmågan
kommer alltid att vara begränsad.
Vi är övertygade om att klok politik kan bidra till att lösa samhällsproblem och göra tillvaron friare, tryggare och rikare för allt fler. Men vi känner också politikens begränsningar och
förstår riskerna med en politik med allomfattande anspråk.
Staten kan aldrig ensam garantera den mångfald och valfrihet som är en förutsättning för individens och samhällets fortsatta utveckling. Statliga ingripanden är långt ifrån alltid
lösningen på samhällets problem, i synnerhet inte när de är
dess orsak. Lärdomen från vår historia och samtid är tydlig:
politisk oförmåga kan inte ersättas av politisk vilja.
Moderaternas syn på politiskt arbete är därför anti-radikal
och reformistisk. Politikens uppgift är att reformera samhället
och göra det bättre. Det arbetet vårdar och utvecklar de
institutioner som främjar människans och mänsklighetens
framåtskridande: lärandet, kreativiteten och ansvaret. Kloka
politiska reformer lutar sig mot forskning och beprövad erfarenhet. Ett reforminriktat liberalkonservativt parti har ständig beredskap för att utvärdera, ompröva, förändra och förbättra
det som genomförts.
Löftet till medborgarna får aldrig vara så utsträckt att det undergräver politikens förmåga att leverera sitt grundläggande uppdrag. Vår syn på politiken börjar i statens kärna, men
den lägger också ett ansvar på medborgarna att själva och
tillsammans söka lösningar och vägar framåt. Samhället är
större än staten.
Allsidighetens samhälle
M
oderaterna tror på ett
samhälle vars olika delar
utvecklas i samklang, men
också på sina egna villkor.
Politiken har inte svaret på
livets gåtor, på hur framtidens nya varor och tjänster
ska utvecklas, på vetenskapens stora frågor eller på
hur enskilda människor ska
välja att leva sina liv. Människan kan inte vara fri eller förverkliga
sin potential i ett samhälle där politiken är allomfattande.
Det fria samhället drar nytta av den kunskap och de drivkrafter som finns i det fria näringslivet, bland forskarna, hos kulturutövarna och hos fria människor som har möjlighet att
ta ansvar över sina egna liv. Friheten är samhällets sätt att
hitta nya vägar och nya lösningar. Så har det alltid varit och
det kommer än mer att vara så i ett samhälle där kunskap,
information och kommunikation spelar allt större roll.
Decentraliserat beslutsfattande gör samhället mer robust
och anpassligt. Ett fritt samhälle är grunden för ett starkt
samhälle. Fria medborgare som får ta ansvar över sina egna
liv ger samhället motståndskraft. Det ökar tilliten mellan
människorna och vår förmåga att hantera hot och kriser. Men
det gör också att samhället reagerar snabbare och bättre
i en föränderlig omvärld. Det gäller i synnerhet ekonomin,
men också bredare i samhället.
Starka självständiga institutioner och en pluralism av samhällssfärer ger en viktig maktbalans i samhället. Självständiga sfärer som media, akademin och kulturen är viktiga motvikter
när staten och politiken drar åt fel håll.
Förståelsen av att samhället består av olika sfärer innebär
också en insikt om att dessa styrs efter olika principer och
logiker. Marknaden har sin beslutslogik, men det har också
politiken, juridiken, byråkratin, kulturen, civilsamhället och
akademin. På samma sätt som en politisering av ekonomin
inte är önskvärd eller möjlig, så är inte marknadslogiken
självklar för forskningens sanningssträvanden eller i kulturlivets sökande efter det sköna eller autentiska. I ett fritt samhälle har dessa olika sfärer självständighet och
integritet. Vi måste alltid se upp med att politikens ambitioner
- – också med de bästa motiv – går för långt och beskär denna
självständighet. Om något kan göras lika bra eller bättre av
någon annan än det offentliga, då ska det heller inte utföras
av det offentliga.
Fria medier och ett fritt kulturliv är fundament i ett pluralistiskt
samhälle. Våra grundlagar ska ge ett oavvisligt skydd för
religions-, tanke-, åsikts-, yttrande- och pressfrihet. Kulturoch mediepolitik måste alltid bedrivas med insikt om att offentlig finansiering och politiska ambitioner utgör en risk.
Målet ska vara självständiga institutioner som i sin verksamhet står fria från stat och politik. Statens roll i ett starkt
samhälle
I
ett fritt och civiliserat samhälle är statens roll tydlig,
men begränsad. Samhällets styrka och motståndskraft vilar på medborgarnas ansvar och förmåga, men också på en stat som fullt ut fyller den funktion som
bara staten kan fylla.
politikens mål är därför inte en stark stat, utan ett
starkt samhälle. Det kräver i sin tur en stat som gör
det den ska och gör det bra.
Samhällets grundläggande trygghet – manifesterad i ett robust
totalförsvar, ett starkt rättsväsende och en fungerande fysisk,
ekonomisk och social infrastruktur – är ett oavvisligt statligt
ansvar.
Politikens kärnuppgift är att garantera att dessa samhällsfunktioner upprätthålls. Det är också grunden för politikens förtroende och integritet. En stat som inte levererar på det
samhällskontrakt som medborgarna känner sig del av, kommer
att förlora i förtroende och tillit.
I ett fritt samhälle är staten stark där den måste vara stark
och den agerar med opartiskhet och integritet. Den är lagstyrd, professionell och underkastad konstitutionell, politisk och medial granskning. Den prioriterar sitt grunduppdrag
och agerar med försiktighet på andra områden.
Politiken har en viktig uppgift att prioritera och välja bort,
men också att vara tydlig mot medborgarna: Försvar, polis
och rättsväsende; sjukvården och omsorgen; skolan och
utbildningssystemet; samt ansvar för de svaga och utsatta
kommer först. Allt detta måste fungera. Så länge det inte gör
det, så kan inte annat få gå före.
Politiken har en roll att spela på nästan alla samhällsområden.
Som väktare av det fria samhällets institutioner, genom rättvisa regler och ibland även med offentlig finansiering. Så är det i dag och så kommer det att vara även i framtiden. Men
det är något annat än en politik som är helt dominerande,
eller som gör anspråk på att styra det som i grunden styrs
bäst av medborgarna själva. All politik måste bedrivas med
insikten om att den riskerar att undergräva individens frihet
och samhällets inneboende utvecklingskraft.
En stat som sträcker ut långtgående ambitioner över alla
samhällsområden kommer aldrig att vara stark där den verkligen
behövs. En stor stat leder till ett svagare samhälle.
En demokratisk rättsstat
I
ett fritt och öppet samhälle styrs politiken av folkets
vilja, samtidigt som det råder maktbalans mellan statens
institutioner och mellan staten och samhället i övrigt.
Sverige ska vara en demokratisk rättsstat.
Medborgarna ska utse sina politiska representanter
i fria och hemliga val. Vi ska ha ett parlamentariskt
styrelseskick där regeringen är beroende av stöd i
riksdagen, och där oberoende domstolar garanterar
grundlagskravet om att all offentlig makt ska utövas
under lagarna.
Alla som utövar offentlig makt, och ytterst våra domstolar,
ska garantera att grundlagarnas skydd för individens fri- och
rättigheter efterlevs. Majoriteten får aldrig göra vad den vill
mot minoriteten.
Vår demokrati bygger på vår förmåga att slå vakt om grundlagarna, medborgarnas fri- och rättigheter, verklig maktdelning och våra domstolars oberoende. Skyddet av dessa värden, som är demokratins grundvalar, behöver stärkas.
Den personliga integriteten ska värnas, såväl från intrång
i privatlivets helgd som från de kränkningar som våld och
andra brott kan utgöra. Frihet och trygghet går hand i hand.
All offentlig maktutövning ska vara lagstyrd och vägledas av
principer om likabehandling och förutsebarhet. Makt ska inte
utövas godtyckligt, eller på ett sätt som diskriminerar. Den
konstitutionella monarkin har tjänat Sverige väl och utgör en
enande kraft bortom partipolitikens tillfälliga svängningar.
Det politiska systemet ska bygga på att beslut fattas på lägsta
effektiva nivå och tillåta att olika regioner och kommuner väljer
olika vägar utifrån sina förutsättningar och sina invånares vilja.
Den svenska demokratin och vår rättsstat vilar på nationalstaten. Moderaterna värdesätter den kontinuitet som Sverige som nation representerar. Svensk kultur och svensk historia
förenar människor över generationerna, men är också en
viktig brygga in i det svenska samhället. Att förneka det är
att bortse från nationalstatens viktiga sociala, kulturella och
politiska betydelse. Nationalstaten Sverige utgör också
grunden för vårt styrelseskick. Den svenska staten är inte
och ska inte vara baserad på etnicitet. Däremot vilar den på
geografiska gränser, konstitutionella och politiska traditioner,
kulturell samhörighet och ett medborgarskap som innebär
både rättigheter och skyldigheter.
Att upprätthålla den svenska statens integritet – territoriellt
och institutionellt – är politikens allra mest grundläggande
uppgift. Statens hårda kärna får aldrig vara förhandlingsbar.
I Sverige gäller svensk lag och den gäller i alla delar av vårt
land, lika för alla. Den svenska lagen upprätthålls av ett statligt
våldsmonopol.
Inom våra gränser är det rättsväsendet och i förlängningen
våldsmonopolets uppgift att upprätthålla lag och ordning,
bekämpa brott och under lagarna se till att kriminella också
straffas. Sverige ska ha ett rättsväsende präglat av rättssäkerhet, med en effektiv, välbemannad och rätt utrustad polis, med ett åklagarväsende som snabbt och effektivt kan
väcka åtal mot misstänkta brottslingar, med en advokatkår
som tillvaratar den misstänktes rätt och med ett oberoende
domstolsväsende som har förmågan att döma rättssäkert.
Brottsoffrens perspektiv är viktigt i kriminalpolitiken. När
straffen inte motsvarar brottets allvar riskerar det att undergräva förtroendet för rättsstaten. Grova brott ska leda till stränga straff och kännbara skadestånd. Rättssystemet,
skolan och socialtjänsten ska inskärpa den enskildes ansvar
för sina handlingar redan från unga år. Kriminalvårdens uppgift är att verkställa de straff som utdöms, men också att ge kriminella en möjlighet att ta sig tillbaka in i samhällsgemenskapen. Rättsväsendet fyller också en viktig roll för det civila samhället. För att lösa tvister, upprätthålla kontrakt, och för
att säkerställa rättigheterna för barn och andra som inte kan
tillvarata sina egna intressen.
Tryggheten i Sverige förutsätter också ett starkt civilförsvar
och en god krisberedskap. Detta bygger till del på statens förmåga men även på medborgarnas ansvarstagande och egna beredskap att möta olika typer av kriser.
Sverige ska ha ett starkt försvar och förmåga att freda våra
gränser mot angripare. Vi bygger vår säkerhet tillsammans
med andra – genom nordiska, europeiska och transatlantiska
samarbeten. Sverige ska vara fullvärdig medlem i såväl EU
som Nato. Men grunden i vår försvarsförmåga måste vara
svensk, inte minst för att vi ska kunna bidra till säkerheten i
vårt närområde. Sverige måste kunna hålla gränsen.
Det är också kontrollen över våra gränser som gör det möjligt
för oss att föra en politik där vi är öppna mot omvärlden.
Det är grunden för vår handel, men också för svenska
medborgares möjligheter att röra sig i världen. Det är för att
vi kan kontrollera våra egna gränser som ett svenskt pass
släpper in svenska medborgare i andra länder, Sverige kan
vara del av EU:s fria rörlighet och svenska företag kan handla
i världen. Öppenhet är inte samma sak som gränslöshet.
Sverige ska ha ett levande politiskt liv, där människors samhällsengagemang kan komma till uttryck på lokal, nationell och europeisk nivå. En stark demokrati bygger på informerade
och kunniga medborgare, människor som är villiga att
engagera sig politiskt, att avsätta tid och kraft för förtroendeuppdrag och att delta i en vital och ärlig samhällsdebatt. Ett fritt samhälle har nolltolerans mot alla typer av hot och våld,
inte minst när detta riktas mot förtroendevalda, våra demokratiska processer och vår rättsordning. Sverige är format av ett kristet socialt och kulturellt arv som
sträcker sig mycket långt tillbaka. Staten och politiken ska
vara sekulär, men utan denna förståelse av vår historia förstår vi heller inte en framtid där andra religiösa och kulturella arv möter eller krockar med vårt.
Ansvar för framtiden –
miljö, natur och klimat
V
år miljö utgör grunden för vår
existens och för vår framtid.
Människan förvaltar naturen. Vi
har ett individuellt och gemensamt ansvar för att det vi gör ger
kommande generationer likvärdiga
eller bättre förutsättningar än de
vi har i dag. Vår livsmiljö, den biologiska mångfalden och klimatet
på vår planet är existentiella frågor
och vårt ansvar är oavvisligt.
Den enskilda äganderätten är central i förvaltarskapstanken
och historisk erfarenhet visar att människans förmåga till
långsiktigt ansvarstagande gynnas av att äganderätten är
stark.
För oss som bor i Sverige är naturen ofta nära och en viktig
del av vårt kulturarv. Den bestämmer inte bara våra levnadsbetingelser i form av luft och vatten, djur och grödor. Den utgör också en källa till välstånd med värdefulla skogar och
bördig åkermark. Den ger tillgång till ett rikt friluftsliv i en
varierad natur med skogar, fjäll, forsar, hedar, skärgårdar,
sjöar och öppna hav. Vår natur ger oss värdefulla möjligheter
till jakt och fiske, med stor betydelse för livsvillkoren i stora
delar av vårt land.
Sveriges välstånd har i hög grad byggt på våra rika naturtillgångar, inklusive ett långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. En ansvarsfull förvaltning av naturen är ett åtagande som sträcker sig över generationerna. Förutsättningarna för
svenskt jord- och skogsbruk ska vara goda. Våra rika mineraltillgångar ska även fortsättningsvis kunna utvinnas på ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart sätt.
Människan måste vara miljöpolitikens utgångspunkt. Det är
vi människor som med våra värderingar och vår kunskap tillmäter vår natur och allt annat levande ett värde. Ur det växer vårt ansvar.
Vårt förvaltaransvar är ett ansvar mot kommande generationer,
och de problem som vi står inför kräver mänsklig handling
och tankeförmåga: innovationer, hushållning och kloka politiska
beslut.
Människan kan och får därför aldrig heller ställas i motsats
till naturen. Det är bara vi människor som har möjlighet att
ta ansvar för vår planet. Men det ansvaret måste tas med
hänsyn till människan och aldrig utifrån föreställningen att
människan är något främmande för naturen och miljön.
Under de senaste decennierna har politiskt ansvarstagande
i kombination med teknisk och ekonomisk utveckling visat
att vi kan göra vår livsmiljö renare och mer motståndskraftig.
Tidigare utrotningshotade arter har kunnat söka sig tillbaka
till gamla bo- och häckningsplatser. Stora miljöproblem som
försurning och uttunnat ozonskikt har kunnat vändas mot
lösningar. Det är viktiga lärdomar och det visar också vägen
framåt.
Samtidigt kvarstår stora miljöproblem: Världshaven förorenas
av plast och kemikalier, Östersjön är hårt drabbad av övergödning, utfiskning slår mot en levande havsmiljö och den biologiska mångfalden är hotad på många områden.
Klimatförändringarna är ett hot mot vår framtid, de beror
på människan och måste också lösas av människan. Det
måste ställas krav på företag och enskilda, men också på
klok politik. Klimatpolitiken ska vara tydlig och effektiv. Den
kan kombinera skatter, förbud och regleringar och den ska
inte väja för krav på individuella uppoffringar för att vi ska
kunna ta vårt gemensamma ansvar. Men det ställer också
mycket höga krav på effektivitet och precision i den förda
politiken. En god klimatpolitik respekterar de institutioner
som det goda samhället vilar på: demokratin, rättsstaten
och äganderätten. Lösningen på klimathotet ligger i att få
mänsklig utvecklingskraft och innovation att arbeta för minskade
utsläpp.
Klimatet känner inga nationsgränser och Sverige ska vara
drivande för internationella lösningar som möter utmaningen
på global nivå. Vi ska vara ett föregångsland, med en politik
som på ett effektivt sätt minskar utsläppen och som kan förenas med ett växande välstånd. Bara så kan vi långsiktigt lösa klimatfrågan och samtidigt vara ett föredöme för andra
länder. Klimatpolitiken får aldrig reduceras till dyrbar symbolpolitik eller snäv klimatnationalism. Det är dåligt ledarskap. Moderaterna tror på framsteget och att människan har förmågan att lösa de problem vi står inför. Teknisk utveckling och god hushållning kommer att vara avgörande på miljöområdet. Svenska företag är i framkant för nya gröna innovationer, och en god klimatpolitik utgår ifrån och tar vara på den förändringskraft som finns i ett fritt näringsliv.
Vetenskap och fakta ska vara ledande i klimat- och miljöpolitiken. Det gäller i förståelsen för naturens processer, men också för vad som är fungerande åtgärder. Den symboliska
och kontraproduktiva miljöpolitiken och förnekelsen av miljöproblemen är samma andas barn. Alla former av kunskapsförnekande är ett hot mot en fungerande och långsiktigt hållbar miljöpolitik och därmed mot vår miljö. Det råder ingen motsättning mellan ett fritt samhälle, en god
miljö och ansvar för klimatet. Tvärtom har frihet, äganderätt, rättsstat och marknadsekonomi varit förutsättningar för framsteg även på detta område. Historien talar sitt tydliga
språk. Mänsklighetens värsta skador på naturen har skett
i auktoritära samhällen där den enskilda människans uppfattningar och önskemål tillmätts inget eller ringa värde. Så är det fortfarande. Liten hänsyn till individen innebär oftast
ingen hänsyn till miljö- och klimat. Det är i demokratier och i
internationella samarbeten som lokala och globala miljöproblem kunnat hanteras och de är därför avgörande för en god miljö även i framtiden.
Ett samhälle öppet mot
omvärlden
E
n reglerad invandring är en förutsättning för att vi ska ha kontroll över
våra gränser. För Moderaterna är det
självklart att Sverige har ett ansvar
när människor tvingas fly från krig
och förtryck. Detta ansvar är särskilt
stort i vårt närområde och oavvisligt i
relation till våra grannländer. Vi ska ta
vår del av ansvaret för människor som
far illa i en trasig värld, men samtidigt
klara av att ta det fulla ansvaret för hur det sedan går i vårt
land.
Sverige kommer även i framtiden vara ett land dit människor
söker sig. Invandring är både önskvärt och nödvändigt eftersom vi är en del av en globaliserad värld. Invandringen ska vara reglerad, men den ska också vara ändamålsenlig. Den
ska utgå från våra förutsättningar att ge människor på flykt
skydd och möjlighet att bygga sig ett nytt liv här. Sverige ska
vara ett land dit man vill söka sig för att arbeta, driva företag
och därmed bidra till vårt samhälles utveckling.
De som i olika omgångar invandrat till Sverige har varit med
och byggt vårt land och vårt välstånd. Sveriges befolkning
består av människor med bakgrund i olika delar av världen
och integrationen av stora grupper har historiskt varit framgångsrik. Sverige ska vara ett inkluderande samhälle och en gemenskap där den som fått tillstånd att stanna här ska vara
välkommen.
Samtidigt är det uppenbart att integrationen har fungerat
mycket dåligt under de senaste decennierna, vilket skapat
ett utanförskap som både blivit allt mer etnifierat och geografiskt koncentrerat. Sverige står inför betydande problem då stora grupper invandrare under lång tid aldrig på allvar
blivit en del av det svenska samhället, och när det i närtid
tillkommit stora grupper nyanlända som nu ska bli del av
vårt samhälle.
Vår öppenhet mot omvärlden ska alltid bygga på ordnade
processer och på att vi har kontroll över våra egna gränser.
Varje politik för frihet och rörlighet bygger på det. Vägen in
i Sverige – från första dagen i landet till medborgarskapet –
ska präglas av kravet och ambitionen att bli en del av vårt
samhälle. Det offentliga ansvaret är att driva en politik som
främjar integration, men också i insikten att integration inte
är en dubbelriktad process. Den som kommer hit har en
möjlighet och en skyldighet att bli del av vårt samhälle.
Att kräva anpassning och integration i det svenska samhället handlar inte om att kräva att människor ska överge sitt ursprung. Det är fullt möjligt att både vara integrerad i det
svenska samhället och känna sig som svensk, men samtidigt
också identifiera sig med en annan kultur. Det får aldrig vara
statens uppgift att stöpa alla medborgare i en och samma
form. Men vägen in i det svenska samhället ställer samtidigt
tydliga krav.
Med det svenska medborgarskapet följer rättigheter och
skyldigheter, ett svenskt pass, rätten att rösta och den
svenska statens skydd. Det har ett högt värde och ska inte
kunna nås lättvindigt.
Det ska finnas tydliga krav på nödvändiga kunskaper i det
svenska språket och på samhällsorientering för att bli svensk
medborgare. Det är också viktigt med tydliga krav på ett
hederligt levnadssätt. Medborgarskapet ska vara sista steget
på en resa för att bli integrerad i vårt samhälle. Tröskeln ska
vara hög, men möjlig att ta sig över för alla som anstränger sig
På samma sätt ska vägen in i det svenska välfärdssystemet
bygga på kvalificering och vara stegvis. Det underlättar integrationen, men bygger också på ett ansvar gentemot de som i dag är del av välfärden.
Med det svenska
medborgarskapet
följer rättigheter
och skyldigheter.
En fri ekonomi – en stark
äganderätt
S
verige har under de senaste hundrafemtio åren upplevt en enastående
ekonomisk utveckling. Vi har tagit
oss från fattigdom till välstånd och
vi har gjort det genom hårt arbete,
uppfinningsrikedom, entreprenörskap och växande möjligheter att
handla med omvärlden. Sverige
tillhör de länder i världen som dragit
störst nytta av internationell handel
och globalisering.
Grunden för Sveriges välstånd är en marknadsekonomi baserad
på enskilt ägande och avtalsfrihet. Det är den fria ekonomins
institutioner som möjliggör det risktagande som är grunden
i allt företagande och entreprenörskap. Ekonomi är hushållande med resurser, men också en process där individer och företag söker sig framåt under osäkerhet. Människor
som tar risk är det ekonomiska framåtskridandets motor.
Risktagande ska därför belönas. Därför att det är rättvist,
men också för att utan belöning förtvinar risktagandet och
därmed utvecklingen.
Men den fria ekonomin har större värden än de rent ekonomiska. En dynamisk marknadsekonomi skapar varje dag möjligheter för människor att förverkliga sina drömmar – som
entreprenörer, genom att välja yrke eller kanske en helt ny väg i
livet. Företagsamhet och entreprenörskap är oundgängliga tillgångar för ett gott samhälle med utvecklingskraft. Marknadsekonomin främjar hushållning, ansvar, kreativitet och långsiktighet. Vår historia rymmer också ekonomiska kriser och tider av
stagnation. Där sårbarhet inte sällan handlat om politiska
beslut som undergrävt förutsättningarna för företagande
och produktivt arbete. Alltför höga skatter och en överreglerad ekonomi har hämmat tillväxt och jobbskapande och ibland drivit ekonomin in i kris. Från tid till annan har den
enskilda äganderätten ifrågasatts och varit föremål för attack
från också starka politiska krafter i vårt land.
Statens roll i ekonomin är att värna dess grundläggande
institutioner, skydda penningvärdet, främja konkurrensen
och underlätta för handel och internationalisering. Det globala
konkurrenstrycket kommer fortsätta att öka och det kommer
att ställas växande krav på näringslivets förmåga till förnyelse
och innovation. Det behöver vara den ekonomiska politikens
utgångspunkt.
Statens finanser ska vara starka. Skatterna ska vara låga,
effektiva och aldrig avkräva medborgarna mer än nödvändigt.
Offentligt slöseri i alla former ska bekämpas. Respekten för
skattebetalarnas pengar ska vara en ledstjärna i både statens
finanspolitik och i den kommunala ekonomin.
Den enskilda äganderättens betydelse sträcker sig långt
bortom näringslivets och produktionens områden. Möjligheten
att ha kontroll över sin egen ekonomi är en av de viktigaste
grunderna för människors frihet och trygghet. Detta förutsätter bland annat låga skatter. Enskilt ägande – inte minst av den egna bostaden – är ett viktigt verktyg för att bryta
vanmakt och social utsatthet. Med ägande följer förvaltande,
omvårdnad och långsiktighet. Värden som alla har en grundläggande betydelse för samhället. Det är grunden för välstånd och utveckling, men också för andra centrala värden i ett fritt samhälle.
Äganderätt och marknadsekonomi är även en förutsättning
för demokrati. Ingenstans där de har avskaffats har demokratin levt vidare. Där äganderätten undergrävs, där undergrävs alltid friheten. Det enskilda ägandet sprider makten och gör människor mer delaktiga i samhället.
Äganderätten och näringsfriheten ska ha ett starkt skydd i
våra grundlagar. Äganderättens konkreta innehåll begränsas
inte sällan av lagar och regler. Politiken har ett ansvar att
säkerställa att livsmiljö och andra centrala värden bevaras
och skyddas, men principen att den som äger också ska ha
rätt att använda sitt ägande efter eget huvud ska vara vägledande. Det gäller inte minst inom skogs- och lantbruket. Stat och kommun ska endast i undantagsfall få ta över enskildas egendom och om det motiveras av synnerliga starka skäl och angelägna allmänna intressen. Ersättningen ska
vara marknadsmässig. Stat och kommun får aldrig agera
lättvindigt mot enskildas ägande.
Där äganderätten
undergrävs, där
undergrävs alltid
friheten.
Arbetet är välfärdens
kärna
I
ndividens förmåga att försörja sig själv är såväl självbestämmandets som välfärdens kärna. Grunden för all välfärdspolitik är produktivt arbete. Det gäller för
den enskilde, men också för samhället.
Arbetet är inte livets mening, men för de allra flesta ger
det innehåll, sammanhang och gemenskap. Att stängas
ute från arbetet kan vara en personlig tragedi – med
stora negativa konsekvenser för den enskilde och för
samhället. När fler arbetar och när fler kan tänka sig
att arbeta mer, blir skatteintäkterna högre och fokus på statens
uppgift tydligare. Det gör det möjligt att sänka skatterna och
stärka samhällskontraktet. Den som har arbetsförmåga har
därför också ett ansvar att försörja sig själv och sin familj
efter den förmågan.
Att få ett arbete är för de allra flesta vägen att bryta utanförskap och bli del av det svenska samhället. Framgångsrik integration kan ta många vägar, men arbetet är nästan alltid
en avgörande del av vägen in i Sverige.
Skatter och bidragssystem ska utgå från arbetslinjen. Det ska
alltid löna sig att arbeta och det ska alltid löna sig bättre att
arbeta än att få försörjning från bidrags- och transfereringssystem. Arbetsmarknaden befinner sig i ständig förändring och kraven på individen kommer inte att bli mindre. I en allt
mer kunskapsberoende ekonomi kommer vi alla behöva
fortbilda oss under arbetslivets gång. I en snabb omvandling
riskerar avstånden för dem som befinner sig i utanförskapet
att öka. För många kommer det att vara både nödvändigt
och önskvärt att byta yrkesbana mitt i livet.
Huvudansvaret ligger först och främst på individen. Att vara
anställningsbar och att utveckla sin egen kompetens under
hela livet kan ingen annan lösa åt oss. Men det behövs en
politik som underlättar och stödjer våra ansträngningar. Ett
växande näringsliv, en fungerande arbetsmarknad och en
bra skola för alla är grunden för all välfärdspolitik. Politik för
arbete förutsätter en politik för jobbskapande, företagande
och konkurrenskraft. Politiken ska vara inriktad på att ta vara
på den arbetsförmåga som varje enskild person har och bidra
till att så många som möjligt kan vara anställningsbara.
Det ska alltid löna
sig att arbeta.
Utbildning för kunskap
och självbestämmande
K
unskapsinnehållet i ekonomin ökar
för varje år. Våra möjligheter att
verka i arbetslivet beror i allt högre
grad på vår egen kompetens och
förmåga att ta in ny kunskap. Vår
konkurrenskraft som nation beror
i sin tur på näringslivets förmåga
att rekrytera, utveckla och behålla
denna kompetens, inom och utanför vårt lands gränser.
Utbildningssystemet kommer i varje steg att vara en viktig
motor i denna utveckling – från förskolan till spetsforskningen. Sverige ska vara en kunskapsnation i världsklass. Det kräver resurser, men det kräver också en ekonomi och en
arbetsmarknad som ger utväxling på de investeringar som
görs av såväl enskilda som av det offentliga. Det ska löna sig
att investera i kunskap i vårt land.
Både teoretisk och praktisk kunskap är viktigt i samhället.
Sverige ska ha ett utbildningssystem och en arbetsmarknad
där det lönar sig att investera i det egna kunnandet över hela
livet. Det gäller för både akademiska kunskaper och yrkeskunnande.
Världsledande utbildning och forskning är en avgörande del
av konkurrenskraften i en allt mer kunskapsintensiv ekonomi.
I den globala kunskapsekonomin kommer kraven på kvalitet
i högre utbildning att skärpas ytterligare. Sveriges roll som
kunskapsnation förutsätter att våra universitet och högskolor
håller internationell hög klass. Kvalitet och internationell konkurrenskraft ska vara styrande för den högre utbildningen. Men utbildningssystemet är också fundamentet i vårt välfärdssystem. Sverige ska vara ett land där alla barn har tillgång till en skola som rustar dem med de kunskaper som krävs för framtidens samhälle. Ingen annan institution har
en större långsiktig utjämnande effekt vad gäller livschanser
än en skola som betonar kunskaper och tar vara på varje
barns vilja till lärande. Det är viktigt i dag och det kommer
att vara avgörande i morgon. Ingen välfärdspolitik kan fullt
ut kompensera det som går förlorat i varje enskilt skolmisslyckande. Sverige ska vara ett land präglat av social rörlighet och skolan spelar en helt avgörande roll för möjligheterna att
bryta ett utanförskap som går från en generation till nästa.
Den svenska skolan ska ställa tydliga kunskapskrav och
fokusera på elevernas utveckling. Det förutsätter en trygg
skolmiljö präglad av ordning och reda. Ingen skola kan
ersätta föräldrarnas ansvar eller fungera utan elevernas
engagemang. Skolan har dock en fostrande uppgift och ska
bidra till att eleverna blir starka och självständiga samhällsmedborgare. Men dessa uppgifter vilar först och främst på skolans förmåga att klara sitt huvuduppdrag att förmedla
kunskap. Misslyckas man där, så kommer inte heller annat
att fungera.
Sverige ska ha starka och självständiga lärosäten, fredade
från tillfälliga politiska trender och klåfingrighet. Högre utbildning ska präglas av kvalitet samt höga krav och förväntningar på studenter och forskare. Den ska genomsyras av den akademiska frihetens på en gång allvarsamma och lustfyllda sanningssökande, inte av den politiska konformitetens rädsla. Svenska universitet och högskolor ska inte förtvina i
skuggan av identitetspolitikens kollektivisering av människan
och tanken.
Vi har forskning i världsklass och ska fortsätta att ha det.
Det behövs nära och livskraftiga samarbeten mellan akademi
och näringsliv för att landvinningar ska spridas och kommersialiseras. Men vi ska också ha en stark och bred grundforskning, vars syfte är att vidga vår förståelse för naturen, samhället och människan.
Tillgång till god utbildning är inte bara viktig för den enskilde.
Samhällets framsteg bygger på enskilda människors förkovran,
och en hög utbildningsnivå i samhället bidrar till dess sammanhållning.
Det svenska utbildningssystemet ska präglas av mångfald
och valfrihet. Möjligheten att välja skola är viktig för elever
och föräldrar, men också för skolans kvalitet och utveckling.
Staten har en avgörande uppgift att först och främst fastställa och följa upp tydliga kunskapskrav. Skolor som inte fungerar – oavsett huvudman – ska stängas.
Ett ansvar för alla
I
ett gott samhälle är varje människa fri att välja väg i
livet och har ett personligt ansvar för dessa val. Men
hon är också garanterad att inte lämnas åt sitt öde.
Det ska alltid finnas en väg tillbaka för den som misslyckats eller drabbats av olycka. Vi har ett ansvar för våra medmänniskor som tar sig uttryck i det civila
samhällets små och stora gemenskaper, men också i
en offentlig välfärd som skyddar dem som är utsatta
och som hela tiden syftar till att hjälpa människor tillbaka till arbete och självförsörjning. Utöver en gemensam finansiering av välfärdens kärna av
vård, omsorg och ett kunskapsinriktat utbildningssystem, så
har staten ett ansvar för att hjälpa den som faller igenom och
inte klarar sig själv. För den som av fysiska eller psykiska
skäl inte kan arbeta har staten ett ansvar. Alla har rätt till ett
värdigt och drägligt liv.
Samhällets viktigaste investering för framtiden är barns utveckling. Men ansvaret för och omtanken om våra barn kan aldrig överlåtas på det offentliga, utan ligger framförallt på
oss som föräldrar. Med undantag för de fall föräldraskap
fallerar och barnen far illa. Barnomsorgen ska präglas av
trygghet och kvalitet, men också utgöra en förberedelse för
skolan. Det gäller inte minst barn som saknar svensktalande
föräldrar eller på annat sätt tillgång till det svenska språket.
Äldre har en självklar rätt till en trygg och värdig ålderdom
som utgår från den enskildes egna förutsättningar och
önskemål. Medborgarna ska kunna förvänta sig tillgång till
vård när de så behöver. Köer till välfärdstjänster är ett misslyckande och uttryck för såväl misshushållning som bristande respekt för människors behov.
Svensk sjukvård ska präglas av kvalitet, tillgänglighet och
valfrihet. När den inte klarar att möta medborgarnas krav är
det inte ett uttryck för orimliga förväntningar, utan en oförmåga
att utvecklas i takt med samhället i övrigt.
Men inte ens en sjukvård i världsklass kan ersätta det egna
engagemanget i sin egen hälsa. Vi har alla ett ansvar för att
förebygga de välfärdssjukdomar som tynger sjukvården,
och vi har också ett ansvar för varandra. Arbetet med den
psykiska ohälsan – inte minst bland unga – handlar om en
vård och omsorg som fungerar, men också om ett samhälle
där vi ser och bryr oss om varandra.
Den offentliga välfärden får aldrig vara kravlös. Med den
kommer en förväntan om ömsesidighet som förutsätter att
vi efter bästa förmåga tar eget ansvar för vårt egna och våra
närmastes välbefinnande. Mycket av en fungerande välfärd
måste bygga på ett medskapande mellan medborgarna och
det offentliga. Utan denna ömsesidighet riskerar den offentliga
välfärden inte bara att förlora sin legitimitet utan också att bli
ekonomiskt och socialt ohållbar.
Tilliten till den offentliga välfärden sviktar när välfärdsstaten
har blivit allt större men samtidigt allt tunnare. Uppdraget har
utsträckts långt utanför välfärdens grundläggande uppdrag,
som i sin tur därför har blivit lidande. Det som varit tänkt att
värna tryggheten vid sjukdom och när man blir äldre, eller
utgöra stödet för återgången till arbetsmarknaden, trängs
undan av andra åtaganden. Inget hotar välfärden mer än ett
samhälle som tappar i ekonomisk växtkraft eller som tvingas
försörja ett växande antal som inte arbetar. Arbetslinjen är
grunden i välfärdspolitiken.
Ett långsiktigt hot mot den svenska välfärden är föreställningen om att den befinner sig i ett ständigt pågående skede av utbyggnad. Att skyddsnätet ska omfatta allt mer och bli
allt mer finmaskigt, att det offentligas makt hela tiden ska
öka och dess ansvar bli mer heltäckande. Den föreställningen
är inte bara orealistisk, den urholkar framförallt välfärdens
kärnuppdrag.
För Moderaterna är valfrihet en central del av den svenska
välfärdsmodellen. Viktiga beslut ska kunna fattas av den
enskilde själv. En mångfald av aktörer är också en förutsättning för förnyelse och innovation. Vård och omsorg kommer befinna sig i stark tekniskt och demografiskt driven
omvandling under kommande decennier. Ett monolitiskt
centralstyrt välfärdssystem kommer stå illa rustat för att
möta den utvecklingen.
Vi står inför välfärdsutmaningar av en sådan dignitet att det
vore ansvarslöst att möta utvecklingen med övertygelsen att
politiska enhetslösningar kommer möta framtidens krav. Ska
vi ha offentlig tjänsteverksamhet som utvecklas, så kommer
vi behöva mer valfrihet, mångfald och innovationsförmåga,
inte mindre.
Ska resurserna till välfärden även i framtiden motsvara
medborgarnas förväntningar kan dessa inte begränsas till
vad som är möjligt att uppbära i skatteintäkter eller vad det
offentliga kan erbjuda. Alla samhällets sektorer måste tillåtas
vara delaktiga i bygget och finansieringen av framtidens
välfärd. Också här behöver vi en större mångfald. Fler måste
få investera i välfärden.
Vårt mål är ett välfärdssamhälle som ger oss större trygghet
än en aldrig så omfattande välfärdsstat. I detta är både den
enskildes och statens ansvar tydligt och osvikligt. Ett tryggt
välfärdssamhälle kombinerar offentligt och privat i såväl utförande som finansiering. Det innehåller såväl grundtrygghet som inslag av skydd mot inkomstbortfall och präglas i större
utsträckning än i dag av försäkringsmässighet. Ett fungerande
och värdigt välfärdssamhälle bygger på vår förmåga att ta
ansvar för oss själva och för våra närstående, men också
på att det finns ett tydligt politiskt ansvar för allas trygghet.
För Moderaterna är
valfrihet en central
del av den svenska
välfärdsmodellen.
Sverige i världen
S
verige är en av världens äldsta
nationalstater, men vi är också del
av en större europeisk och internationell gemenskap. Det är nationalstaten som är fundamentet på vilket många av vårt samhälles viktigaste
institutioner vilar: rättsstaten, demokratin och medborgarskapet. Från
den grunden har vi steg för steg
engagerat Sverige i olika internationella sammanhang. Det var länge sedan som politiken bara var nationell. I dag är den i allra högsta grad europeisk
och i frågor som klimatet och den internationella handeln är
den allt mer global.
Sverige ska fortsätta att tillsammans med likasinnade nationer
bygga de politiska, ekonomiska och militära samarbeten
som värnar de värden som vi delar med andra. EU-samarbetet är kärnan i Sveriges ekonomiska och politiska internationella engagemang och Moderaterna förespråkar ett starkt och fördjupat samarbete mellan suveräna europeiska nationer.
Genom FN-systemet är vi del av den folkrätt som värnar vår
suveränitet och självbestämmande som stat, men också av
det regelbaserade systemet för handel och de samarbeten
som söker globala lösningar på globala problem som till
exempel en pandemi.
Svensk utrikespolitik ska värna svenska intressen. Hur och
var i världen det bäst sker kan variera från tid till annan, men
vårt engagemang i EU är en avgörande del. EU måste vara
starkt för att Sverige ska ha en stark röst i världen.
Men EU ska aldrig utvecklas på medlemsstaternas bekostnad.
Det som varje enskild medlemsstat kan ansvara för ska även
varje medlemsstat ta ansvar för. Legitimiteten i samarbetet
bygger i lika delar på effektiviteten i de gemensamma besluten
som i respekten för medlemsstaternas suveränitet i egna angelägenheter.
Den ödesgemenskap som vi delar med våra europeiska
grannländer är inte bara grunden för vårt medlemskap i EU.
Det bör även vara ett skäl till ett större och starkare engagemang i det europeiska samarbetets utveckling och framtid. Vårt inflytande i unionen är en konsekvens av vårt engagemang för och förmåga att samarbeta och bygga allianser med likasinnade.
Relationen till våra nordiska och baltiska grannländer har en
särställning. Vi delar både värderingar och säkerhetspolitiska
utmaningar, något vi borde finna gemenskap och styrka i.
Sveriges relationer till våra grannländer ska stärkas. Det gäller
bilateralt för att säkra förutsättningarna för handel och rörlighet över gränserna, men också i de samarbetsorganisationer där vi tillsammans löser gemensamma problem. Det är också
här vi kan forma en starkare gemensam röst i europeiska
och internationella sammanhang.
Sverige ska vara en stark röst för frihet, demokrati och
mänskliga rättigheter i världen. Vårt land ska ha förmågan
att stå emot andra länders aggressiva maktspråk. Stora auktoritära länder ska inte kunna spela ut enskilda små västerländska demokratier mot varandra. För att vi ska kunna lita på andras solidaritet så ska de kunna lita på vår. Tillsammans är vi starka.
Sverige behöver intensifiera det militära samarbetet i Europa
och över Atlanten. Vi ska vara en fullvärdig medlem i Nato
och bygga vår militära säkerhet tillsammans med likasinnade.
Det stärker vårt försvars hårda kärna, samtidigt som vår förmåga att bidra till säkerhet och stabilitet i vårt närområde ökar. Under de senaste decennierna har hundratals miljoner
människor lyfts från fattigdom till relativt välstånd. Det visar att
verklig utveckling är möjlig och att den bygger mer än något
annat på marknadsekonomi och handel. Det gäller inte bara
fattiga länder utan är även en förutsättning för vårt välstånd.
Svensk biståndspolitik ska vara inriktad på humanitärt
bistånd, demokrati, rättsstat och ekonomisk utveckling
genom stärkande av marknadsekonomins institutioner.
Moderaternas mål är att biståndspolitiken – utanför vårt
ansvar att bistå vid katastrofer - över tid och med framgångsrik fattigdomsbekämpning ska bli överflödig. Det lärande samhället
D
et mänskliga framsteget handlar
mer än något annat om lärande.
Om att vårt samhälle har förmågan
att tillvarata nya erfarenheter,
pröva nya vägar, lyckas och misslyckas. Det är ingen spikrak process
och utvecklingen är inte självklar.
Framsteget får inte tas för givet.
Ett alltmer komplext samhälle
ställer allt högre krav på just lärande. Det gäller oss som
individer, det gäller vår ekonomi och det gäller politiken och
offentlig verksamhet. Att förstå utvecklingen samt skapa och
ta till sig ny kunskap är grunden för individens trygghet,
företagens konkurrenskraft och politikens effektivitet.
Vår övertygelse är att ett samhälles lärande i en allt mer
komplicerad värld framförallt kommer kräva frihet. Originalitet
och innovation uppstår inte i politiska system som inte
accepterar avvikelse eller där tankens frihet begränsas.
Frihet och mångfald är därför viktigt och kommer att bli viktigare. Också för samhällets motståndskraft och robusthet. I en allt mer komplex värld är det decentraliserat beslutsfattande och nyttjandet av individers förmågor som ger styrka, inte centralisering och likformighet.
Moderaternas Sverige är ett lärande samhälle där de institutioner som främjar människors frihet, kreativitet och ansvarstagande skyddas och utvecklas. Det är grunden för vårt välstånd, för meningsfulla och produktiva arbeten, och för vårt intellektuella, kulturella och akademiska framåtskridande.
Det fria samhällets institutioner utgör grunden för trygghet
och samhällelig fred.
Framtidens samhälle kommer att i ännu högre grad än i dag
vara ett kunskapssamhälle. Talang och kapital kommer söka
sig till de delar av världen som kan frigöra mänsklig kunskap
och kreativitet. Globala maktbalanser kommer att påverkas
av hur olika ekonomiska och politiska system klarar denna
uppgift.
Vår ekonomi bygger på förmågan att utveckla och omsätta
kunskapens landvinningar. Möjligheterna på arbetsmarknaden
kommer att bestämmas av våra kunskaper och hur vi som
individer klarar det livslånga lärandet. Utanförskapet kommer
att påverkas av hur den enskilde tar till sig och omsätter kunskap, men också av hur politiken möjliggör det. Lärande är det enda sättet att möta samhällets och omvärldens tilltagande komplexitet och allt snabbare förändring. Det är en förutsättning för anpassning till det föränderliga
och vårt bästa sätt att leva med och bemästra osäkerhet.
Det lärande samhället präglas av frihet, öppenhet och mångfald. På samma sätt som marknaden bygger på företagens konkurrens, så präglas det lärande samhället av en idéernas
konkurrens.
Det förutsätter friheten för den enskilde att bilda och pröva
nya idéer. Friheten att lyckas och misslyckas. Det kräver en
mångfald av perspektiv, alternativ och lösningar. En fri handel
som sprider goda idéer och innovationer.
Men i ett sådant samhälle präglas även politiken, staten och
det offentliga av lärande. Det kräver en pragmatisk reformvilja och en förmåga att se samhällsproblem för vad de är. Det behövs en mångfald av olika lösningar som kan mätas
mot varandra.
Strävan efter att bli ett lärande samhälle ställer även krav på
hur Moderaterna arbetar och hur vi utvecklar vår politik. Att
vi i ljuset av ny kunskap ständigt är redo att vårda, utvärdera
och ompröva våra lösningar på samhällsproblem. Att vi lär
av historien, utan att fastna i nostalgi. Att vi ständigt prövar
våra idéer mot såväl vetenskap som verklighet. Att vi slår
vakt om en intern kultur som präglas av frimodighet, mångfald och tolerans.
Det hållbara löftet
N
är det gamla löftet sviktar och inte
infrias vill vi moderater formulera
ett nytt. Ett löfte om en samhällsutveckling präglad av frihet som är
trygg, värdig och hållbar. Som går
att uppfylla och som måste uppfyllas.
Det är löftet om frihet och ansvar;
om en politik som tror på individens förmåga och rätt att själv bestämma över sitt liv, men som också ställer ett tydligt krav på att hon ska göra det.
Där självbestämmande kommer genom egenmakt och rätten
att fatta livets viktiga beslut. Där medborgarna tillåts vara vuxna
att bära ansvaret för sig själva, för sina närmaste och för vårt
samhälle.
Det är löftet om trygghet; om en stat som klarar sitt uppdrag.
Där både våra gränser och våra gator är trygga. Där rättsstatens principer gäller och där människor kan känna sig trygga till liv och egendom. Där samhället har den beredskap och
styrka som krävs för att klara stora samhällskriser.
Det är löftet om jämlikhet; om ett samhälle med självständiga och starka medborgare. Där jämställda kvinnor och män formar sina liv efter eget huvud och egna drömmar. Där det
viktiga inte är vad du heter eller varifrån du kommer, utan vad
du gör och vart du är på väg.
Det är löftet om hållbarhet; om en ren livsmiljö och där mänskligheten har en framtid. Där politiken bygger på vetenskap och beprövad politisk erfarenhet. Där lösningarna finns i en
innovativ och effektiv marknadsekonomi, men också i kloka
politiska åtgärder och alltid i internationellt samarbete.
Det är löftet om internationell öppenhet; om ett Sverige som
fortsätter söka sig ut i världen. Där företagande, idéer och nyfikenhet gör Sverige till en del av något större. Där vi är en pådrivande medlem i Europeiska Unionen, en del av Nato och
ett internationellt föredöme vad gäller politik, miljö, ekonomi
och kultur.
Det är löftet om fri företagsamhet; om en ekonomi som
växer genom innovationskraft, entreprenörskap och arbete.
Där svenska företag håller högsta globala klass och där det
hela tiden skapas nya och bättre jobb.
Det är löftet om klassresor; om ett utbildningssystem som
betonar kunskap och ansvar. Där varje skolstart är början
på en resa framåt och uppåt i livet. Där våra universitet och
högskolor levererar utbildning och forskning i världsklass.
Och där tanken är fri och den kritiska debatten öppen och
levande.
Det är löftet om välfärd; om ett välfärdsåtagande som levererar
där det verkligen måste. Där sjukvården är både tillgänglig
och i världsklass. Där pensioner och ålderdom är tryggad.
Det är löftet om arbetslinjen; om en fungerande arbetsmarknad där den som kan försörjer sig själv. Där grunden för den enskildes välfärd är att vara anställningsbar och självförsörjande.
Det är löftet om en ansvarsfull invandring och integration;
om ett land där ett ja är ett ja, men ett nej också alltid är ett
nej. Där migrationspolitiken anpassas efter vår integrationsförmåga och där alla som kommit hit förväntas göra rätt för sig och bli en del av vårt samhälle.
Det är löftet om ett samhälle som är starkt och där samhället också är större än staten; om en politik som främjar lärandets, kreativitetens och ansvarets institutioner. Där
insikten om samhällets komplexitet ger respekt för att olika
samhällssfärer måste tillåtas att utvecklas på olika sätt.
Det är inte ett löfte om att politiken kan lösa alla problem.
Men det är ett löfte om att politiken ska lösa de problem som
bara politiken kan och därför måste lösa.
Det är det nya löftet. Det är det moderata löftet.
Detta idéprogram antogs vid Moderaternas arbetsstämma
i Helsingborg den 21-24 oktober 2021